skip to main |
skip to sidebar
Alla vet ju att den snabbaste vägen runt stan är med kollektivtrafiken. Så även för allas vår Tomten. Men upp och ut genom skorstenen står det i tomtehandboken, men på baksidan av hötorgsskrapa nr 3 har årets tomte glömt att städa efter sig.
Södermalmsnissarnas kommunikationsstrategi på presskonferansen.
Såhär ser utsikten genom Telenors O ut Stockholm. Vackert!
Det är viktigt att fånga in flocken inför julen och önska var och en en God jul. Jaha, går du på semester imorgon? Men ha en God jul, då!
En bra säsong som får oss att bry oss om varandra någon minut. Fler tydliga och fokuserade helger där vi kan få tid och utlopp för medmänsklighet!
Mitt bland all asfalt och betong har någon förbarmat sig över en ensam varelse. En ensam ek. Långt från sina ek-vänner, men nära kollektivresenärernas hållplatser. Något vackert att beskåda varje dag. Vackert och ensamt. Vackert för att det är ensamt?
Simmar i vattnet.
Till skillnad från tomten och hans nissar, som använder den avtalade leveransvägen skorstenen, så använder bemanningsföretaget BockPower metoder som normalt endast används av tjuvar och utlåsta.
Hur var det nu man gjorde på 80-talet? Skulle man äta, slå eller hoppa på svampen i Super Mario?
Lagom till att tjälen rätt sig i marken tar bojerna farväl av kajen och påbörjar sin långa resa till övervintringskajerna i Cannes.
Kylan har knäppt till och inger hopp om en sån där klassisk 80-tals jul. Men för att säkra upp julkänslan har handlarna dekorerat med Burst Star Blue nr. 5 från U.S. Holiday Inc.
Välkommen till mitt hus. House of Atreides i Dune (grym film!) eller House of Commons. Mitt hem är min borg.
Den som hade ett hus hade kapital, en säkerhet och en släkt. Idag gör vi oss antingen kvitt hemmet och ser oss som fria och mobila. Eller så äger banken våra borgar och våra arvingars födelserätt.
En ny dag. Nya ljuspunkter och bländningar. Bort trängs den kantiga och kalla skuggan av gårdagen.
Långt bakom i dimman syns strålkastarna till jägaren. Den jagade sträcker ut en hjälpande hand, trots livsfaran.
- Bara några steg till så är vi i säkerhet på HM i Brunogallerian.
Tips: för lite hjärngympa kan du försöka fundera ut vem eller vad som är jägaren om skyddet är HM.
Det måste väl ändå varit menat på att väktaren skulle ha eld i ögonen och mun?! Utan dessa ser annars fasadens stenmask bara förvånad ut. Jag tror höstmörkret och tre värmeljus kommer göra susen imorgon!
Att stoppa huvudet i sanden räcker inte. I dagens konsumentvärld trär vi påsarna vi nyss burit hem vara varor över huvudet på de söta små djuren som inte ska då möjlighet att skänka oss ens en gnutta miljöskuld.
Uppstoppade? Hur menar du?
I främsta ledet, hand i hand med sina gelikar, slog han en ring runt vad som värt bevaras var. Kampen var hård och tuff, och till ett pris. Lämnad tjänar han nu endast ett symboliskt syfte och möjligen som tuggummiskrapa.
Eldgigt sträcker sig höstens löv mot skyn, de som orkar. Andra har kastat sig mot marken för att vila under vinterns täcke och slutligen vagga nästa års frön till blomning.
I busskön, längs den raka asfaltsvägen vid den rakt rutade stenväggen och under de jämnt fördelade flaggorna, står vi medborgare på led i väntan på vårt gemensamma färdmedel.
Järnbladsblomman är stel, men vacker i sin form. Jämn och glänsande vit. Belyst underifrån av en hundrawattslampa reflekteras ljuset över hela hotellets lobby.
Kingky
King Kong
Kingston
Kinglilly
Restaurang Berlin-Stockholm erbjuder något unikt, vid sidan om en trång sittning och goda tapas kallat Gaffelbitar, nämligen en mycket dekorativ vinkällare.
Sådär kring 1900-talets början kunde man tänka långsiktigt kring branding. Då var det inte frågan om att trycka upp vepor som kunde resas och bytas ut vad det gällde. På den tiden höggs firmans märke in i huset av sten. Härligt.
Vad gör man för att slappna av efter en tung assimilering? Tar ett glas i baren så klart.
- Fan, de där människorna var en svår ras att få in i Borg. Alla hade dina åsikter och ville inte inse det effektiva med att bara lyda order.
Tack vare telefonens fantastiska bildredigeringsfunktioner kan en glittrig ruska från Åhléns bli ett körsbärsträd i december eller ett flygfoto av ett vinterlandskap.
Kort i rocken och alldeles för smal är den lilla traineen. Men han har tiden för sig. Och det var sin lilla stund att resa längs insiktens flod. Undrar om man har lättare att nå insikten om man börjar tidigt; innan man hunnit bygga upp ett erfarenhetsbagage från den fysiska världen?
Vem kan säga om denna bild är äkta; en avbildning av något som finns även efter slutaren gjort sitt jobb? Himlen känns som en arketypisk himmel. Byggnaden är kantig och rak. Enkelt att modellera i exempelvis AutoCAD eller Maya. Reflektionen i glaset är nästan övertydlig som för någon som just last sig placera ljuskällor i sin modell. Och ändå uppstår CGI-känslan först i själva avbildningen. Framför huset var allt mycket verkligt. Är det höstkylan och lunchhungern som gör verkligheten?
Bakom och omsvepande stiger en radial toning från hetaste vit till djupaste blå. I skarp kontrast mot stadens rätvinklade byggnader i glas och betong.
Tolkningshorisonten är aningen snäv när man möter avbildningen av profeten i Combos entré. Det stilla sinnet ska väl ändå komma från insikt under ett träd och inte från trippar på en strand i norra indien?
Med sina upplysta eftersläpande tentakler markeras vad som varit. Ett sista adjö. Gnistrande. Efter sig lämnas endast mörker. Hopplöshet. Tomhet.
Den nymodiga figuren Monki har, trots sina sprakande fötter och kraftfulla skalle, inte någon chans mot old-school HFs sprakande attacker.
I söders hjärta, vid Nytorget, bla bla bla... trevligt... bra brunch på stället som tidigare hette Mellis.
Intressant möte mellan modernitetens raka och släta mot neonens kitsch och de kinesiska tecknens tusenåriga anor. En passus bara: även verktygen ätpinnar är mycket anrika, vilket torde ha lett till en något förenklad representation i skrivtecknen... Undra vad som egentligen står där?
De höga raderna av betonginfattade fönster reser sig mot den klara hösthimlen. Björkarna som planterats i strukturerade formationer börjar ge upp och pryder gårdens grå stenplattor med gulröd natur.
Välkommen till Garnisonen!
Gyllene naket vaktar hon shoppingcentrumet på Östermalm. Shoppinggudinnan. Värd sin vikt i guld och skinnad in på bara kroppen.
Precis som kajorna väntar ut tjejen, väntar naturen ut människan. Hur vi än omhuldar oss med teknik och vetenskap kommer ändå naturen, på ett eller annat sätt, överleva oss.
Den strömlinjeformade shoppingupplevelsen förpassar de som vill ta en paus till den minst trafikerade ingången. Risken finns att fenomenet kommer bita sig själv i svansen då pausarna visar på outnyttjat utrymme. Kanske ett vilorum, mot en femma.
Är denna varm eller kall. Vanlig eller egentlig. Behaglig som en doft av hallon eller frätande som salpetersyra?
Men ändå strukturerad och förstålig. Om man tar på den så har man en tydlig känsla av vad som väntar.
Med denna sommarkvälls bild tar jag farväl av sommaren 2007. Den ivrige och ändå lugna fiskaren som tålmodigt väntar ut fisken medan han brottas med dagens eller veckans tankar och bekymmer. Sannerligen en process med ett all-win slut. Kanske fisk, men alltid sinnesfrid.
På samma rätt som myrornas samhällen kan te sig enkla och simpla, på ses säkert vi av någon annan livsform. På samma rätt som myrorna inte kan förnimma oss människor, förrän hjältrampad, är det löjligt att tro att vi människor ska kunna söka ut och möta våra "grannar" i universum.
Flaggan är med och med den lojaliteten och hoppet om vinst och identitetsförstärkning.
Otålighetens reflektion syns i bildvalet och i den faktiska siluetten bakom den röda förloppsmätaren.
Är det någon som kommer ihåg melodin? Spelas lämpligen på instrumentet vid Södrastation, Stockholm.
Som en skallerorm ligger lampan ihopringlad och beredd. Beredd att blanda vem som helst av barens gäster.
Utsidans yta är mottagare och återkastare av omgivningens utryck. Frågan bestämmer svaret. Och svart är allt vitt inte är.
I en värld inte långt borta bildas gulddagg på grenarna man stoppar i vasen för 49.50. Landet heter Åhléns när den magiska kraften kallas shopping.
Funktion blir design som blir arkitektur. Parkeringshusets våningsplan blir dekorativa element på fasaden.
Inget tillhåll för din genomsnittliga turist. Men en ny och vidsträckt värld utbreder sig där under...
Utanför ett museum i Köpenhamn togs denna bild av den okända spökskrivaren. På bär gärning, postandes sin nästa spökskrift: The Rise and Fall of Det Nya Arbetarpartiet av F. Reinfeldt.
Oj, tänker Willies. Våra kunder i affären har inte förstått att vi har låga priser och att det är något att le åt. Bäst att göra en kampanj. Och glöm inte att ha med den där glada gubben från 60-talet. Man blir ju så glad när man slickar på...